MENY
Det finns forskning som visar på att deliberativ undervisning inte enbart ger positiva effekter. Klas Andersson (2012) lyfter fram forskningsresultat som visar negativa konsekvenser. Vissa studier som Andersson lyfter fram visar på inga effekter, medan en del forskning visar att deliberativ undervisning inte leder till ökad tolerans, genomtänkta åsikter eller mer generellt det önskvärda resultatet som förväntas.
Andersson (2012) lyfter även fram att konsekvenserna är olika beroende på om eleven läser ett högskoleförberedande eller yrkesförberedande program. Elever som läser teoretiska utbildningar gynnas av deliberativ undervisning medan elever som läser praktiska utbildningar missgynnas. Framförallt är det pojkar på yrkesförberedande program som missgynnas. Andra forskningsresultat visar att det har snarare att göra med en skillnad mellan könen. Att flickor har sedan tidigare tränats i sociala samtal och därmed har en samtalskompetens med i bagaget, att detta senare kommer till användning i deliberativa samtal.
Oberoende om det har att göra med att det är ett yrkesförberedande program eller om det har att göra med att det är pojkar som påverkas negativt, är det problematiskt att som lärare applicera en undervisningsmodell som inte gynnar alla. Styrdokumentet betonar att skolan skall garantera en likvärdig utbildning för alla. Om det är så att pojkar missgynnas av deliberativ demokrati så är det en stor del av klassen som inte får det rätta utbildningssättet som de har rätt till.
Andersson (2012) lyfter även fram att deliberativa samtal kräver att läraren strukturerar upp samtalen, dels för att elever inte skall kränka varandra, dels så att samtalet inte flyter iväg till något helt annat samtalsämne. Men samtidigt betonar Andersson att det är viktigt att läraren är i bakgrunden och skall gripa in när det är rätt läge. Men är det inte svårt som lärare att avgöra när det är rätt tillfälle? Vad händer om en elev säger något som kan uppfattas som kränkande av en annan elev men som inte uppfattas av läraren? Styrdokumenten betonar även att läraren skall aktivt bemöta det som strider mot värdegrunden. Men har läraren en tillräcklig kompetens i alla lägen att kunna bemöta på ett sakligt sätt? Vissa kränkande uttalanden kan vara självklara fall som går över gränsen, men vad händer om läraren blir själv ställd av uttalandet? Självklart spelar lärarens expertis och erfarenhet en avgörande roll. Men denna expertis och erfarenhet borde variera från lärare till lärare.
Robin Palmér
Referenser
Andersson, K (2012).deliberativ undervisning - empirisk studie (stadsvetenskapliga institutionen). Göteborgs universitet. Hämtad från: https://canvas.gu.se/files/folder/courses_33197/%C3%84mnesdidaktik%20litteratur?preview=2475350
Jag vill resonera och fördjupa mig i begreppet ''deliberativ teori' inom skolväsendet som diskuteras i Andersson (2012) och till vilken utsräckning begreppet påverkar den svenska skolan. Det existerar en tydlig konflikt mellan teoritiker och empiriker kring beggreppet deliberativitet och vilken funktion den fyller för skolväsendet. Är det möjligt att forma undervisningen i skolan främst efter iden kring deliberativa samtal? och i sådana fall, vilket ansvar bär lärare och elever för att möjliggöra detta?
Deliberativa samtal bygger på att flera parter och individer har en dialog kring ett eller fler bestämmda ämnen och genom att samtala kommer elever själva börja reflektera, argumentera och resonera för att gemensamt kunna lära sig av varandra. Om vi åtegår till frågeställning vad som kännetecknar ett deliberativt samtal, skulle jag personligen, med hjälp av Anderssons uppfattningar, känneteckna ett deliberativt samtal på just detta sätt. Det ger läraren möjlighet att på ett pedagogiskt sätt utbilda elever utan att undervisningen enbart bygger på en ensidig undervisningsmetod där elever enbart skall lyssna på läraren. Aktivering av elevernas egna åsikter är även ett bra sätt att vidga deras uppfattning om demokratiska samhällen och ge dem möjlighet att förstå och utveckla derass roll i den. Detta enligt mig är lite av en win-win situation då elever får utbildning samtidigt som skolans fostransuppdrag för framtida medborgare i ett demokratiskt samhälle rör sig framåt.
Andersson belyser dock att även han ser problematik i deliberativa samtal som undervisningsinstrument. Primärt att det lägger en stor börda på läraren att förstå hur och till vilken utsräckning man skall ingripa i samtalen och påverka diskussionen. Utöver det bygger deliberativa samtal på principen att flera personer aktivt deltar och att deltagarna faktiskt inte är överens eller diskuterar/tycker olika.
Personligen ser jag mer fördelar i att bedriva deliberativ undervisning i så hög utsträckning som möjligt eftersom man tränar elever på fler moment samtidigt, och inte enbart inriktar sig på att bedöma elevers fakta kunskaper på andra sätt. Nyckeln till ökad demokratiska värderingar i klassrummet enligt mig är genom deliberativitet. Om någon läsare av detta blogginlägg har synvinklar eller åsikter kring deliberativa samtal och dess påverkan på den svenska skolan och huruvuda det är ett ideelt utbildningsinstrument är välkomna att kommentera det.
Referens:
Andersson, K (2012).deliberativ undervisning - empirisk studie (stadsvetenskapliga institutionen). Göteborgs universitet. Hämtad från: https://canvas.gu.se/files/folder/courses_33197/%C3%84mnesdidaktik%20litteratur?preview=2475350
Daniel Carlsson
Robin Palmér
1