MENY
Tänkte att jag kunde nyansera tidigare diskussion med egna erfarenheter från VFU. Jag genomförde min praktik på en skola med yrkesförberedande program där eleverna läste 50 poäng samhällskunskap. Efter att ha diskuterat med min handledare blev min reflektion att tiden för undervisningen är knapp. Moment för moment skulle gå igenom utan en större möjlighet till fördjupning, trots att det i vissa tillfällen fanns ett intresse för detta. Dessutom kan man reflektera över om eleverna hinner att förstå den kunskap man som lärare förmedlar. Får eleverna en grundlig förståelse eller får de enbart lösa delar av den? Det står i styrdokumenten att utbildningen skall utformas efter elevernas behov, brister man inte i sin roll som lärare när man inte kan ge utmaning till elever som vill lära sig mer eller inte kan säkerställa att alla elever får med sig grundläggande kunskaper?
Jag reflekterade även över skillnaden i utbildningen mellan högskoleförberedande program samt yrkesförberedande program. Jag reflekterade mot min egen tid i gymnasiet på ett högskoleförberedande program. Det jag noterade var att det var en stor skillnad i undervisningen i jämförelse med det som undervisades under min VFU. På den högskoleförberedande skolan var undervisningen mer fördjupad. En möjlighet till detta kan vara att kursen är på 100 poäng och inte på 50 poäng samt att det kan råda ett större intresse för teoretiska kunskaper.
Men detta riskerar att vi åter skapar två olika samhällsmedborgare. Dessutom får inte alla möjlighet till att kunna delta i demokratiska former på lika villkor. Läraren har ett kompensatoriskt uppdrag att jämna ut skillnader som grundar sig i elevernas bakgrund, men om inte systemet tillåter undervisning på lika villkor, ligger då ansvaret enbart på läraren?
Robin Palmér
0